Systemrevisorer står inför utmaningar med artificiell intelligens
1 november 2026 · 2 min läsning
Systemrevisorer och ansvariga för cybersäkerhet står inför ett dilemma där artificiell intelligens fungerar både som en strategisk allierad och som en komplex, osynlig risk.
Traditionell systemrevision och hantering av cybersäkerhet har länge vilat på principen om förutsägbarhet. Man har utvärderat kompenserande kontroller, analyserat riskmatriser och mätt mognaden i system för ledning av informationssäkerhet utifrån antagandet att hoten följde igenkännbara mönster, även om de ständigt utvecklades. Detta arbete har skett inom ramverk som ISO/IEC 27001, NIST CSF och det nationella säkerhetsschemat ENS.
Artificiell intelligens fungerar som en katalysator som dynamiskt omdefinierar attackytan och effektiviteten hos befintliga kontroller. Som strategisk allierad fungerar tekniken som en multiplikator av kapacitet för att fastställa den faktiska effektiviteten hos säkerhetsåtgärder genom automatisering och prediktiv förmåga.
Samtidigt utgör tekniken en osynlig risk då hotaktörer använder artificiell intelligens för att sänka kostnader och kringgå traditionella säkerhetskontroller genom sofistikerade attacker och deepfakes.
En kritisk risk för konfidentialiteten uppstår inom organisationer genom så kallad skugg-AI, vilket innebär att anställda använder artificiell intelligens utan tillstånd. Om exempelvis källkod eller personuppgifter matas in i en offentlig modell för att påskynda arbetet, lämnar informationen kontrollperimetern. Om modellen använder dessa data för träning kan konfidentiell information exponeras för tredje part, inklusive konkurrenter, utan att utlösa larm i brandväggar eller säkerhetsverktyg.
För att hantera detta måste revisionsrollen utvecklas från att vara en kontrollerande instans till att bli en möjliggörare av säker hastighet. Detta innebär att integrera kontinuerlig övervakning, spårbarhet av automatiserade beslut och datastyrning redan i designfasen istället för att blockera modellerna.